Vi är nu halvvägs in i gruppspelet på paralympicskvalet och det har inte börjat så bra som vi hade hoppats på.
vi inledde turneringen med en förlust mot de regerande paralympiska mästarna litauen med 14-6 och med en ännu tyngre förlust mot Turkiet med hela 11-1.
Turkiet är ett bra lag men som vi normalt spelar väldigt jämt mot även om vi vunnit de flesta av våra kamper mot de.
efter den katastrofala inledningen hade vi ett rejält krismöte där vi rensade luften ordenkligt och där vi bestämde oss för att gå tillbaka till vårt grundspel och spela en boll i taget mot nästa motståndare som var Argentina. Ett Argentina som varit urstarka i inledningen av den här turneringen med två raka vinster och som vi kryssade (8-8) sist vi möttes på VM i malmö förra året.
Det var alltså mycket som stod på spel och i ärlighetens namn var det en rejäl måstematch för vår del.
Vi tog tag i taktpinnen direkt och fick spelet precis dit vi vile ha den och vann med 7-4.
Nu känns det verkligen som att vårt spel lossnat och att vi har hittat det där lugnet och självförtroendet som vi såväl behöver för resten av turneringen.
vi har kapacitet att vinna hela tävlingen men vi kan också vara våra egna största motståndare.
Vi har allt i egna händer.