Vi slutar på en 8:e plats på kvalet i USA och därmed återstår endast en chans kvar att kvala till Paralympics i Tokyo och det är genom EM som går i Tyska Rostock i oktober.
Vi hade genom hela tävlingen stora problem med vårt försvarspel och får det tufft mot i stort sätt alla lag vilket gör att vi får kämpa om varje boll, poäng och med nöd och näppe klarar oss vidare till kvartsfinal.
I kvartsfinalen får vi möta Kina, ett oerhört bra lag som vann den andra gruppen och som tidigt tog kontroll över matchen och vann till slut med hela 13-3.
Det är bara att konstatera att vi inte riktigt är på den nivån längre. Vi har inte riktigt det som krävs för att kunna utmana våra motståndarlag på den här nivån och det blir sorgligt uppenbart att vi för varje år som går halkar efter våra motståndare som ett resultat av att alla andra får helt andra resurser att arbeta med till skillnad från oss.
Resurser som gör att individuella spelare får mer tid till träning och återhämtning. Resurser som gör att lagen får möjlighet att träna mycket mer tillsammans och kan öva på saker tillsammans. Resurser som gör att våra motståndare drar ifrån oss i samtliga punkter så som fysik, lagtaktiska delar, lagspel, mental kapacitet och sist men inte minnst, mängdträning med boll.
Personligen var detta inte heller en av mina bästa tävlingar i karriären utan att på något sätt spela dåligt.
Jag gör så gott jag kan i varje situation men har mer problem med det psykiska spelet pga olika anledningar vilket gör att jag aldrig riktigt når min högsta nivå.
Såhär en vecka efter tävlingen är jag fortfarande ganska knäckt med resultatet och det lär ta ett bra tag till innan jag helt kommit över det.
Nu handlar väldigt mycket om att hitta tillbaka till glädjen, till vardagslivet, träna, få tid med människor som ger mig kärlek och energi och helt enkelt må bra.
Hur min framtid i goalball ser ut vet jag faktiskt inte men en sak är säkert. Det är dags att satsa mer på mig själv, min framtid och mitt företag. Jag tar en dag i taget men jag känner att jag har gjort allt i min makt för min älskade sport, lagkamrater och ledare. Jag har fått uppleva så mycket och haft så många fina framgångar i alla lag jag spelat i, landslaget medräknat så om kapitlet tar slut här så är jag tillfreds med det.
Goalball handlar till stor del om psykologi och för att prestera måste man må bra och få fram sitt bästa jag när det gäller som mest.
Foto: IBSA Goalball