Såhär i juletider, vid ramadan eller andra högtider kommer vi varandra närmare än någonsin men har vi så bra koll på hur våra nära och kära mår? Tar vi tid att lyssna, finnas till och verkligen förstå? Idag vill jag uppmärksamma alla som mår dåligt och alla de som inte finns med oss längre för att vi varit dåliga på att just lyssna eller finnas till genom ett utdrag ur min kommande bok ”Från mörker till framgång”
Händelsen nedan utspelar sig på en goalballtävling i Göteborg efter att jag fått ett telefonsamtal av min mamma.
”Vad fick dig att gå över linjen kära vän? Vad var det som tyngde dig så? Var du modig eller bara feg som flydde från allt? ”Ingen såg det komma.” Jo… Om ni bara öppnar era ögon och hjärtan så ser ni att han varken är den första eller sista. Då ser ni att all press och era sjuka förväntningar krossar även de starkaste individerna och vissa orkar inte kämpa mer. För helvete människor. Är traditioner, kultur, heder och anseende viktigare än de liv era handlingar förstör och till slut tar?
Min hjärna går på högvarv och skakningarna slutar för att ersättas av en avgrundsdjup sorg som hotar att spränga mitt hjärta i tusen bitar om jag inte släpper kontrollen och tillåter mig själv att bryta ihop och släppa ut allt. Jag blundar hårt men tårarna tvingar sig ut igenom ögonlocken så jag vänder mig om och lägger ansiktet mot kudden. Jimmy som hört hela samtalet sätter en hand på min rygg ”Jag beklagar. Säg till om jag kan göra något.” Hans beröring och omtänksamma ord får fördämningarna att brista och Jag gråter ut all sorg, smärta och hat mot denna kalla, förbannat avskyvärda jävla värld vi lever i. Jag gråter tills det inte finns någonting kvar och kudden är blöt av tårar. Jag gråter för min kusin, jag gråter för mig själv och alla andra människor som på ett eller annat sätt hamnat i ett tillstånd där självmord känns som ett verkligt alternativ.
Jag gråter för sorgen, hopplösheten, frustrationen, för allt som gått förlorat och för alla de gånger jag inte tillåtit mig själv att gråta.
Jimmy sitter hos mig hela tiden, håller sin hand på min axel och tyst och tålmodigt lyssnar på min sorg och uppgivenhet. När det inte finns mer gråt kvar reser jag mig upp långsamt och kramar om honom i en lång omfamning.”
Till dig som mår dåligt vill jag ge en stor kram och säga att oavsett hur hopplöst det känns så finns det alltid en utväg även om det kan vara svårt att se. Prata med någon om du kan och sök professionell hjälp. det är modigt att söka hjälp. Till er andra. En hand på axeln och din närvaro räcker ibland.
Får gärna delas. ❤️