Nyheter

Fatmir Seremeti 2020-04-04

I januari 2010 arbetar jag på idrottsföreningen FIFH Malmö, har erbjudande om andra jobb och varit med om äventyr som gemene man bara kan drömma om. Men det slår mig allt mer hur samhället systematiskt diskriminerar människor med funktionsnedsättning under i stort sätt samtliga av livets faser.

Barn med funktionsnedsättning hamnar snabbt efter jämnåriga i skolan på grund av att hjälpmedel och anpassade läromedel kommer försent eller inte alls. Konsekvensen blir att när dessa barn blir vuxna hamnar de utanför högre studier och i lågavlönade yrken om de har tur. Annars sällar man sig till den allt mer växande arbetslöshetsstatistiken som för tillfället är cirka femtio procent för människor med funktionsnedsättning. Då är inte de som av olika anledningar hamnat utanför arbetslöshetsstatistiken inräknade.

De som mot förmodan tar sig vidare till högre studier får det inte nämnvärt lättare att få ett arbete och många av de fortsätter studera långt efter examen då de inte kan få ett arbete som motsvarar deras kompetens. Tanken att det finns arbetslösa individer med synnedsättning som har fler högskolepoäng än läkare är svindlande. Färdtjänsten fungerar väldigt dåligt och kollektivtrafiken är otillgänglig vilket också gör det svårt för oss att ta plats och engagera oss i samhället. Så fortsätter det i område efter område och jag känner en djup frustration ta form i mitt inre och känner att vi alla borde kunna göra mer. Varför ska just vi tigga stilla? Varför ska vi acceptera att bli behandlade som någon sorts andra klassens medborgare? Det går upp för mig att det jag råkat ut för i mitt besök på arbetsförmedlingen sommaren 2003 efter gymnasiet då jag fick rådet att söka förtidspension bara är ett led i den systematiska diskrimineringen. Man har hamnat i en tanke om omhändertagande istället för att ge folk nycklar att ta hand om sig själva. När jag ser på alla mina oerhört kapabla vänner och kollegor inom parasporten som jag vet inte får ett arbete så blir jag bara förbannad. Dessa är starka individer med ett oerhört driv och målmedvetenhet men som ändå inte får en chans. Vad blir det då av de som på grund av samhällets alla hinder brutits ner totalt och som inte ens vågar gå utanför sin dörr på egen hand. Vem kommer ge de en chans? Alla dessa människor som med relativt enkla medel skulle kunna få nycklar att ta hand om sig själva och bidra till samhället istället för att leva av det. Det är bara de allra starkaste och modigaste som orkar slåss för sin och andras framtid. Alla de andra som inte orkar stångas mot diskrimineringen, samhällets ständiga hinder och utmaningar får vackert ta sin plats som samhällets bottenskikt. De får helt enkelt nöja sig med myndigheternas godtyckliga beslut och finna sig i att aldrig, ens för en stund ha kontroll över sitt eget liv. Medan tidigare klasskamrater, vänner och grannar går vidare i utvecklingen och gör klassresor stannar dessa individer kvar i det tillstånd och beroende som samhället bestämt åt de. Gruppen människor med funktionsnedsättning är inget annat än ett slagträ i den politiska debatten. När Sama politiker inte kan hitta någon annan mer tyst grupp att skära i ekonomiskt så skär man ner i LSS, ledsagning och andra viktiga insatser som gör stor skillnad i individens liv och självständighet. Vi tiger stilla. Vi sitter och tycker att allt som händer är förjävligt men vi gör ytterst lite för att säga ifrån. Vi är tysta och vi accepterar att användas som de där fula slagträn de svingar till höger och vänster för billiga politiska poäng. Vi går också med på att användas som en motvikt mot tex invandringspolitiken trots att en del av de som behövt fly till vårt land också tillhör samma grupp av människor med funktionsnedsättning som vi själva. Vi tillåter andra kidnappa våra frågor och tycka och tänka åt oss och själva sätter vi många gånger vårt hopp till våra intressepolitiska organisationer.

Organisationer som i mångt och mycket lever i det förgångna och inte hänger med i utvecklingen och i rådande samhällsklimat. Organisationer som historiskt sätt gjort mycket för rörelsen och de frågor som varit avgörande för målgruppen men som senaste decennierna stått och stampat på samma plats i frågor som rör utbildning och arbetsmarknad. En sanning är att en organisation styrs och bedrivs i enlighet med sina medlemmar och att medlemmarna till slut ändå påverkar inriktningen i organisationen. Vilken inriktning och vilka frågor blir viktiga och får företräde i organisationer där den absoluta majoriteten av medlemmarna är i pensionsåldern? Det är knappast frågor som arbetsmarknad och utbildning som står högst upp på agendan. Frågor som formar och bestämmer individens liv och framtid redan från barnsben. Trots att vi ser gång på gång exempel på starka och framgångsrika människor med funktionsnedsättning som mot alla odds tar plats, klarar sig själva och bidrar som alla andra till samhället tar man inte lärdom av dessa utan närmast ser de som konkurrens och som avfällingar vars åsikter helst skall tystas.

År 2020 har inte mycket förändrats förutom att klyftorna växt ytterligare där personer med funktionsnedsättning fortsatt lever i stor fattigdom och utanförskap. I ett land som Sverige har alla individer goda möjligheter till utbildning och därmed en klassresa och förändring till det bättre. Man bär ett ansvar för sitt liv och kan påverka sin framtid men det stämmer inte för alla. Människor med funktionsnedsättning påbörjar sin livsresa långt efter jämnåriga och det avståndet växer hela tiden genom livet.

Det är i grund och botten en fråga om människosyn och människovärde. Alla starka individer med funktionsnedsättning och våra organisationer har ett ansvar att samarbeta och gemensamt bekämpa den orättvisa som tillåter att människor med funktionsnedsättning ses och behandlas som en andra klassens medborgare livet ut. Vi har mycket att lära av HBTQ-rörelsen som lärt sig att släppa fram och dra nytta av starka profiler och som idag har namnkunnig representation i samtliga samhällets områden så som media, utbildning, arbetsliv etc. När kommer dagen då det är självklart med en blind tjej som programledare för melodifestivalen eller en rullstolsburen som nyhetsankare på TV4? När kommer dagen då det är olagligt att neka en individ anställning på grund av att hen är beroende av sin ledarhund för att kunna ta sig till arbetet? När kommer dagen då vi spontant kan åka och hälsa på en vän, gå på bio eller teater som är syntolkad? Det kommer inte att hända förrän vi är beredda att stå enade och lika högljudd som andra minoriteter kräva vår plats i samhället . Det kommer inte heller att hända så länge de som sätter agendan för våra frågor inte berörs av de samma. Vi kan alla dra vårt strå till stacken genom sociala medier och andra forum men det krävs att vi vågar, är modiga och stödjer varandra.

Tiden går och avståndet växer Hur länge ska vi stilla tiga?

Hela e-tidningen finns på följande länk.

Onsdagen den 26 februari var det så äntligen dags för den öppna eventet Dinner in the dark och min föreläsning ”Från mörker till framgång. Vi hade 16 gäster som avnjöt en fin tallrik av olika delikatesser i totalt mörker och fick lyssna på min föreläsning.

Citatet nedan säger allt.

Blir helt varm i hjärtat av att läsa följande omdöme om min föreläsning på bokadero.se.
”Starka känslor av förtvivlan, glädje och hopp blandades när vi lyssnade på ”Från mörker till framgång”
En föreläsning som jag hoppas alla som har möjlighet går och lyssnar på.”

Varje år hyllas Malmö stads mästare genom en trevlig middag på Malmö Rådhus och det är en stor ära varje gåmg man får vara med, gå upp på scen och ta emot en hedersmedalj. Förra året tog vi klubbens 15:e SM-guld och det vore verkligen något att få vara en av de få klubbar som får bära två stjärnor på bröstet.

Tack till vår klubb FIFH Malmö för oförtröttligt arbete och tack Malmö stad för fina förutsättningar.

Riktigt roligt att ha fått vara med i den högt ansedda podden Soluret som görs av den fantastiska Yasmin Nilson. Äntligen är avsnittet här och finns där poddar finns.

Kolla in Soluret podds hemsida.

Minst hälften av alla biobesökare är kvinnor men bara en av fem filmer är regisserad av en kvinna. Film är ett kraftfullt verktyg i utformningen av våra samhällen och har en stark påverkan på människor. Därför kommer The Swedish Human Rights Film Festival att fokusera på kvinnliga regissörer och ledare inom film.Festivalen kommer att hållas mellan 5 – 7 marspå Kino i Lund. Varje dag kommer filmfestivalen att highlighta ett tema. Torsdagen den 5:e mars kommer fokus vara på funktionsrättsfrågor och jag har fått den stora äran att få vara med i panelen för filmen ”We could be Heroes”. Häng med i diskussionerna! Hoppas vi ses där.

Över 300 elever från Polhemskolan idrottslinjer i Lund lyssnade på min föreläsning ”Från mörker till framgång” idag. -Glöm inte att stanna upp, ta till dig och fira dina uppnådda mål innan du jagar nya så blir du både lyckligare och får mer energi i din resa framåt-uppåt.

Igår skrev jag det sista ordet i mitt bokmanus till min självbiografi. Även om jag vet att oerhört mycket arbete återstår så känns det väldigt skönt att manuset är klart. Nu kan arbetet med att söka rätt förlag börja.

Det känns verkligen som att det kommer bli en bra bok om jag får säga det själv och då känns det väldigt viktigt med att finna ett förlag som jag är bekväm med att arbeta med.

Att skriva boken har som jag tidigare skrivit om varit en oerhört smärtsam men viktig process och jag ser med tillförsikt fram emot allt som väntar här med ännu mer hårt arbete innan jag har en tryckt egen bok i handen.

Det är allt för tidigt att säga något om framtiden men har tyckt att processen med att skriva bok har varit väldigt givande och roligt också och det kan mycket väl vara så att jag ger mig in i fler skrivarprojekt.

Per aspera ad astra – ur vedermödor, mot stjärnorna – Från mörker till framgång.

Många har frågat mig om det går att lyssna på min föreläsning ”Från mörker till framgång” som privatperson och nu finns det äntligen ett tillfälle.

Den 26 februari bjuder jag och min samarbetspartner Scandic in till en öppen föreläsning och en enklare dinner in the dark i form av plockmat. Dörrarna öppnas kl 17.30 på Scandic Kramer på Stortorget i malmö.

Evenemanget kostar 329 kr /person och först til kvarn gäller. Platserna går åt fort så säkra din plats snarast.

OBS: Vi har bara 20 platser och på bara två dagar har vi fyllt över hälften av platserna.

Läs mer om eventet här där du också kan se hur du gör för att boka.

I fredags fick jag den stora äran att få föreläsa för ca 150 anställda på LeoVegas. Alltid kul att få inspirera och öppna upp för nya ideer och tankar som de kan ta med sig framöver.

Jag spelar inte på casinospel men det beror mest på att det inte finns någon plattform som fungerar för mig som använder skärmläsare. Även om jag inte skulle spela särskilt ofta så skulle jag vilja ha möjligheten att kunna göra det som alla andra.

Jag tror att efter min föreläsning så har tankar och ideer väckts som mycket väl kan leda till fullt tillgängliga plattformar framöver.

Boka föreläsningen ”Från mörker till framgång” du också. Passar till kick-offen, konferensen eller som ren inspiration när som helst.

Äntligen var det dags för mig att leverera min föreläsning ”Från mörker till framgång” på IKEA Museum och till min stora glädje hade man sålt ut föreläsningen och hade en reservlista.

Jag fick många värmande kommentarer om min föreläsning och det var riktigt kul att sen efter föreläsningen vara med och äta i mörker tillsammans med alla gäster. Inbjudna var allmänheten genom utskick i det lokala bladet och Facebook-reklam.

”Din föreläsning fick verkligen mig att tänka efter och jag fick insikter för livet” sa en av åhörarna efteråt. Fantastiskt roligt att kunna beröra och få folk att tänka efter.